Jag vet inte hur ni som läser min blogg är som människor. Men jag är en sån som analyserar allt. Och då menar jag verkligen allt.
Är det minsta lilla som inte stämmer så börjar jag noja för att det är någonting som är fel på något sätt. Frågar min tränare om hon ser något eller känner något så fort jag är orolig. Ja, ni kan lägga till mig i kategorin hönsmamma! Alltid är det något. Men ibland så säger magkänslan att det ändå är något som inte är helt hundra. Och då är det skönt med en tränare som är både tränare och massör. Det jag har känt under en tid är att Rocky är stel. Jag har trott att det har suttit i skelettet och har varit på väg att ta ut kiropraktorn till honom. Men i torsdags när jag skulle rida lektion så bad jag min tränare rida igenom honom och mycket riktigt. Hon fick känna på det jag beskrivit hur jag upplevde det. Det är inte alltid det syns för min häst är en liten orm/räv. Han gör vad han kan för att komma undan och kan lätt bli sur och sparka mot skänkeln om man kommer åt honom på något sätt så han får jobba. Men när han sen förstår att det ändå är rätt behagligt att jobba så som vi ber honom så frustar han nöjt. Men det gäller ju att komma dit också... Jag är inte riktigt så som ryttare. Jag gillar inte att bråka/tjafsa. Låter kanske konstigt med tanke på att jag hjälper till att rida till en ponny i stallet som är lite busig. Men jag är alltid lite mesigare med min egen häst. Hittar alltid på ursäkter till allt.
Rocky var väldigt stel. Min tränare försökte ställa honom i båda varven och när hon skulle ställa till vänster sa hon att det var som om han var stelopererad. Helt hemskt :( Men som tur var så mjukade hon upp honom länge i skritt och jag kunde se hur det blev bättre och bättre. Till slut så gick det ju att ställa igenom honom ärligt. Men det satt långt inne. Nu har vi iaf lagt upp en plan på hur vi ska komma vidare. Och det känns iaf bra. Så glad att jag kan få den här hjälpen för jag är inte lika tuff som henne. Hon kan verkligen gå på honom precis när han behöver det och där jag fegar ur istället för att gå på. Låter kanske tufft men han kan behöva det ibland. Han jobbar verkligen inte mer än vad han behöver och man kan inte tro att man inte ska behöva driva när man rider honom. För märker han att man börjar mys rida. Då går han ner i slowmotion mode direkt! Och då springer han och snubblar på sina egna bakhovar. Han vispar liksom med sina bakben och om man inte får honom att trava på framåt och ta i så blir det bara pannkaka av allt ihop. Planen i nuläget är att jag ska rida honom på måndagen och känna igenom honom hur han känns. Sen på tisdagen rider min tränare honom typ 35 min och jag honom sista 10-15 min. Sen på onsdag ska han få massage. Sen är det vila som gäller torsdag och fredag. Sen ska jag rida honom igen på lördagen så får vi se hur det känns. Det är en början och det är veckans plan.
Det var iaf en liten update från min sida... Det har varit så mycket negativt för oss på sista tiden så jag har inte riktigt haft motivationen att skriva om jag ska vara ärlig. Sen att vi har haft mycket på jobbet gör ju inte saken bättre heller. Jag ska försöka bättra mig, har sagt det förut... Jag vet! Men jag lovar att jag ska försöka. Rocky kommer ha en vecka vila i sommar 9/7-16/7. Då ska han bara få gå i hagen och skrota med sina kompisar. Hur gör ni med era hästar? Har ni sommarvila eller vintervila eller både och? Under vintern när det är stenhårt och knaggligt så "vilar" Rocky genom mycket uteritter i skritt. Jag försöker rida igenom honom i ridhus kanske 2-3 ggr/vecka. Men utöver det långa uteritter i skritt. Upplever det som att han under dessa perioder bjuder mer framåt så han verkar gilla det. På sommaren brukar han få stå 1-2 veckor lite beroende på. Han är så extremt känslig för insekter och slår med svansen för minsta lilla. Ultra Shield fungerar inte, ej heller Effol Broms Blocker. Vad använder ni på era hästar? Finns det något som fungerar som låter dom vara?
Trevlig söndag kväll!