Efter en ridolycka i söndags ligger jag på sjukhus med opererad fot. Bruten på 2 ställen. Återkommer när jag är på banan igen.
0 Kommentarer
Idag ska vi traila till ett av ridhusen ute på ön och rida lite förutsättningslöst. Vi behöver öva på att lasta och åka till nya platser så det är planen för idag. Har inga krav på dagen. Nu kanske ni klurar på varför jag inte tar mig till det här ridhuset oftare och det ska jag förklara.
Jag förstår inte hur ni gör? Men nåt måste jag göra. För er som inte vet hur en vanlig dag i mitt liv ser ut så ska jag försöka förklara lite snabbt här.
Galet! Vore ju grymt om man kunde gå ner i tid så man kom hem i tid. Men jag prioriterar att ha råd med lite fler lektioner istället. Jag rider Rocky 6 dagar i veckan. Han behöver verkligen röra sig och komma ut för att aktivera sitt huvud. Som jag skrivit nedan vill jag att våra veckor ska se ut. Med vill menar jag, när han inte är skadad eller av någon annan anledning inte kan ridas enligt planeringen. Vi har ju inget ridhus i vårt stall så vi är lite beroende av väder. Närmsta ridhus ligger inte långt bort men dom tar 2000 kr/månad för ridhushyra. ➤ Måndag: Markarbete ➤ Tisdag: Hoppning ➤ Onsdag: Dressyrlektion ➤ Torsdag: Öva på det som vi gjorde på lektionen ➤ Fredag: Vila ➤ Lördag: Uteritt/klättra ➤ Söndag: Galoppjobb När bloggar du? Vad har du för veckoschema/veckoplan för din häst? Tycker det är så intressant hur vi alla lägger upp våra veckor, månader, år, beroende på vad vi har för mål.
Efter igår så svävade jag ju på små moln. Så ville bara ta en lugn tur idag.
Nu har jag ju målat upp min häst som ett hysteriskt fullblod med den stämpeln som dom så ofta får. MEN! Jag vill verkligen poängtera att i stallet, på stallplan med flera ställen så är han verkligen en riktig stjärna ╰☆╮ När jag börjar filma så har vi redan stått helt blickstilla i ca 5 minuter i väntan på vårt ridsällskap.
Kanske bör tillägga att vi sen förra sommaren har fått kämpa med att han blev extremt rädd för bommar. Han blir vettskrämd i närheten av dom. Fråga mig inte... Vi har såklart även jobbat en hel del med det. Med blandat resultat. Ena dagen har det gått bra. Eller någorlunda bra, läs framåt... Och andra dagen har det inte gått enligt plan.
Så jag tänkte att jag bara skulle rida runt lite bland alla bommar som låg som plockepin där nere i hagen. Men ville vänta tills lektionen tagit slut för att inte störa. Tydligen så tyckte Rocky inte samma sak för rakt framför oss så låg det 4 travbommar. Och från att inte ens kunnat gå i närheten av en bom. Till att han helt sonika utan att få panik, bara självmant bestämmer sig för att matte nu ska jag gå rakt igenom mellan dom här bommarna. Han freakade inte ens ut när han har passerat dom. Stum av förvåning så hade vi alltså från att ha stått och vilat vid ett hinder och tittat på en lektion hamnat på andra sidan ett gäng travbommar. Självklart fick han massor av beröm. Och jag kan säga såhär. Mitt leende och min känsla i magen hade kunnat försörja hela världen med el den här eftermiddagen för SATAN (ursäkta svordomen) vad fin han var! Vi skrittade mellan bommar, ställde igenom båda sidorna. Använde bommarna som koner. Travade mellan bommarna, runt bommarna osv. För er så kanske det inte är någonting speciellt. Men för oss så betydde det här mycket. Han brallade ju till lite då och då i ren glädje men inte alls för att han var rädd och bralla av glädje kan jag inte göra annat än att skratta åt. Sen fattade vi galopp och då bockade han ju såklart lite här och där. Men han bockar som en gunghäst rockar fram och tillbaka så det blir inte så dramatiskt. Men emellan hans små glädjeskutt så var han bara så fantastiskt fin! Imorgon får det bli en lugn tur i solen ☀ Vi hästtjejer är duktiga på att sätta mål och att verkligen kämpa för att nå våra mål. Vi går upp tidigt, åker långt till träningar, betalar pengar för träningar (som tränarna självklart är värda), betalar för utrustning till oss och våra älskade hästar, betalar dyra veterinärkostnader, försäkringar osv. Då är det också rätt gött att ha en bra känsla i magen av att det faktiskt är värt allt slit.
Men vad gör man när den känslan i magen försvinner? När man möter motgång efter motgång? Man tycker att man kämpat så länge med en övning eller med nåt men det släpper liksom inte. Man vrider in och ut på sig själv men kommer ändå inte fram till nåt. Jo självklart att man måste rida bättre. Det har ju dom flesta av oss gemensamt att vi sällan skyller på hästen. Att det är vi som måste rida bättre. Men, ibland undrar jag... Jag har en häst som pga sitt "blod" är tittig av sig i vissa lägen. Vi har ett ställe på ena långsidan av ridbanan där vi har vår hinderpark. Den ändras ju hela tiden eftersom saker flyttas omkring där beroende på vilka hinder vi använder. Rocky har en sån extrem "HANGUP" på det utrymmet. Han stannar flera meter innan och vill inte gå fram. Han fullständigt blockerar sig. Å då tänker ni alla, ställ inåt... Hmmm jo visst. Det gör jag. Men när han börjar stanna när vi kommer ut på kortsidan så spelar det liksom inte riktigt någon roll. Vi har stått i det här stallet rätt länge och det här har varit samma sak i flera år nu. Vissa dagar går det rätt bra och han ger sig efter ett tag. Men nu på sista tiden så har det här beteendet bara blivit värre. Det förstör så mycket för oss. T.ex. idag. Red lektion för en kompis som även har varit ridlärare. Det känns som vi provat allt idag. Vi har ridit i mindre volter för att sakta komma närmre och närmre genom att utöka volten. Men sen fattar vi galopp och han i stort sett slänger sig åt sidan för att komma undan från den här platsen. Jag vill poängtera att det ALDRIG har hänt nåt speciellt där. Han har inte blivit skrämd eller något liknande. Efter den här sista lektionen så red jag ner på ridbanan även dagen efter. Tänkte att jag liksom skulle sänka kraven helt. Bara skritta förbi och ställa inåt. Stanna och göra halt bredvid och klappa honom för att han skulle känna att det var en trevlig plats. Detta är även platsen han får mest beröm på när vi rider på banan. Men det hjälper inte. Är det bara jag som blir besviken när sånt här händer? Det känns som om man är tillbaka på ruta 1 igen. Vi har haft rätt många svackor på senaste tiden och det är nog därför jag inte bloggat så mycket. Vet inte riktigt vad jag ska skriva och hur jag ska berätta. Speciellt inte när man backar i utvecklingen. Alla har vi toppar och dalar men ibland så känns dalarna så otroligt långa. Bestämde att vi skulle ge han en liten paus. Sänka kraven helt och bara ha kul några dagar. När det blir såhär och vi blir "osams" så påverkas både han och jag så extremt av det. Han blir verkligen innerligt ledsen när jag är ledsen. Det är som om han vill bära min nedstämdhet på sina axlar och går ner sig totalt. Vi började med att han fick vila 2 dagar. Fortsättning följer... Tänkte lite på mina vänner som inte har häst och skaffade en egen Instagram till Rocky. Så om ni vill följa oss där så heter vi delarochexx. Bilden på kontot är tagen av min vän Jan Cortés. Den är fotad när vi var inne på Täby Galopp när banan var öppen för träning av privathästar. Vi skulle båda bli glada om ni ville följa oss även där ❀ Alltså det finns väl inga ursäkter i världen egentligen. Eller så finns det d. Jag bytte ju jobb och trodde att jag skulle ha en "normal" vardag. Men det har varit såååå mycket att göra på mitt nya jobb så allt har bara gått runt och runt som ett ekorrhjul. Under vintern så fick Rocky en hovböld. Han hade trampat av sig en sko på höger bak och lite av tåkappan hade han trampat in i hoven. Först trodde vi alla att han klarat sig. Vi gick promenader och försökte få den eventuella hovbölden att vandra ner. Till slut så var det dags. Hovslagaren kom och öppnade sakta och försiktigt upp hoven. Bit för bit. Det rann ur var. Direkt när hoven var öppnad så stod han på hoven igen. Såååååå skönt att det bara var en hovböld! Jag var i stort sett på väg in till klinik med honom för att försöka hitta felet. Men det gick bra till slut och han blev bättre och bättre för varje dag... Tills han trampade av sig skon med sula och hela kittet. Så hovslagaren fick komma och slå på en ny sko eftersom jag inte ville att han skulle gå utan så det kom in skräp i såret. Efter den dagen så är det boots som gäller på honom. Det var mindre kul när hagen var en lervälling. Men det fanns inga alternativ. Hovarna var tvungna att få växa ut. Det fanns inte så mycket kvar att fästa en sko i. Nu 4 månader senare ser det redan såååå mycket bättre ut och inga tappskor.
Trots allt som har hänt så har vi ändå kommit så långt fram i dressyren. Det är mycket som har blivit så mycket bättre än vad det har varit. Lång väg kvar såklart. Men vi är ändå en god bit på väg :) Jag är så stolt över honom! Över oss! Fy tusan som vi har kämpat. Så många tårar och oroliga dagar. Idag går alla mina tankar till min tränares häst som har skadat sig under ögat och har en jobbig tid framför sig. Jag håller alla tummar jag kan för att hon ska bli frisk så snart som möjligt. Imorgon har min medryttare honom och på söndag ska jag rida lite lektion för en vän till mig. Vi analyserar ihjäl oss båda två och nördar in oss för att hitta lösningar som fungerar för oss. Det ska bli riktigt kul att träna nu när han fått kiropraktor behandling. Han skall gå ett ordentligt jobb så han blir trött. Så något säger mig att jag kommer att vara svettig som tusan på söndag eftermiddag. Men jag längtar! Sov gott alla läsare! Om jag har några kvar :) Jo men såatte... Det som alla har pratat om den här veckan som varit är snön. Den kom liiiite tidigare än väntat i år. Jag som så många andra hann inte med att få på sin häst snösulorna. Men, än så länge har det gått ganska bra. Peppar, peppar, ta i trä...
Jag köpte ridhuskort för 2 månader iaf. Sen ska dom chockhöja priset till det dubbla. Hur mycket betalar ni för ridhuskort? Just nu betalar jag 1000 kr/månad för det. Efter nyår höjer dom till 2000 kr/månad ☠ Men... Jag förstår varför dom gör det. Det är för att dom inte vill sälja några ridhuskort. Så enkelt är det. Dock kan jag inte riktigt förstå hur dom ska få sin verksamhet att fungera men det tänket dom har. Men det får stå för dom. Sen är det såklart bekvämt för dom som står där att dom slipper ha andra där. Hoppas att det töar och smälter bort lite snö nu dom här 2 veckorna som kommer. Jag har hovis inplanerad till den 29 november. Då ska snösulorna på för säsongen. Vill inte ha dom för länge då han har känsliga hovar. Nästan så jag vill slå på hela sulor istället. Men dom är inte lika bra. Hur gör ni som läser? Jag har gått och sneglat på dom här skydden i flera år. Så har jag tänkt logiskt hela tiden att nej Camilla du behöver inte såna här skydd. Men så för ett tag sen så kände jag att JO det behöver jag visst! Och han blev så stilig ♕ Det var lite svårt första gången jag skulle använda dom för man visste inte riktigt hur mycket man behövde dra dom för att dom skulle sitta bra. Vill ju inte dra till för hårt. Men man lär sig något nytt varje dag. När jag red i torsdags så tyckte jag att han kändes stel bak. Så blir eventuellt några dagars vila. Ska longera honom på böjt spår och se efter imorgon. Ser jag något så blir det några dagars vila och sen får jag känna om det blir bättre. Om inte så tar jag ut kiropraktorn som får känna igenom honom. Vi har en super duktig kiropraktor som hjälpt oss förut. Hon heter Karolina Fehn och jag kan verkligen rekommendera henne. Hon hjälper både hästar och människor. Idag har Rockys medryttare honom och när det är såhär fint väder så är jag bara liiiiiiite avis på henne som får åka till stallet och njuta med Korven. Trevlig helg! |
RockyHär kommer jag berätta om mitt liv tillsammans med mitt Engelska Arkiv
Juni 2016
Blogg tipsCategories |